Igår vid 19-tiden åkte vi in till Näl med Mysan. Hon hade börjat kräkas igen efter några timmars uppehåll.
Ringde in först och de sa att det var lika bra att vi kom in å de fick kika på henne.

Vi kom direkt in på ett rum för att minska smittorisken. Det var gött!

De tog lite prover på blodet och kikade på hennes allmäntillstånd.

Mitt upp i allt utbröt det kallabalik utanför vårat rum. En man i 30-årsåldern fick en flipp och började kasta saker omkring sig, vagnar med medicinsk utrustning, blomkrukor och allt annat som han fick tag på. Riktigt obehagligt! Han skrek över att han hade fått vänta så länge???!!! Han var med all säkerhet störd eller något, men kände ändå för att gå dit och klappa till honom. 50% av alla i väntrummet var under 1 år... My var en av de äldsta av barnen, den yngsta var 10 dagar. Och ÄNDÅ så tycker han synd om sig själv!
Jag gav honom en snyting i fantasin.
Och sen kom det både vakter och polis.

Sen var vi på väg hem vid 23-tiden.

Jag tyckte personalen var jätterara mot oss, jag vet själv hur jag blir när magsjuka nalkas (rädda sig den som kan).
Nu är vi hemma och My har börjat "pudra näsan nr 2" någorlunda normalt och han har inte kräkts sen 17-tiden igår:-D Wohoo!

För en timme sen fick hon mat och nu ligger hon utslagen på golvet och sover... mätt och belåten!



Här är vi på sjukhuset och gör det bästa av tiden.