Jag har åkt på ryggskott.

Kände hur det knep till i ryggen och sekunden efter en rejäl smärta. Försökte röra på mig och andas, shit vad ont det gör. Konstigt det där med ryggskott, vissa leder kan man röra problemfritt medans andra bara spärras.
Sen började jag fundera- hur gör jag med Mysan, har ska jag kunna ta hand om henne själv om jag inte ens kan resa mig upp från en stol?
Tog en lugn prommis med syrran för att se om det släppte. Det gjorde det inte.
Alexander ringde en kiropraktor i Bovall som lät mig komma dit efter stängning. 18.30 var jag där.

Min tankegång när jag kliver ur bilen.
- Oki, mottagning i sitt eget hus- Proffesionellt!
*Går upp för trappan och där hänger ett 50-tal diplom och annat*
-Eh, det känns som om han försöker övertala mig om att han faktiskt ÄR bra.
*Kommer in på mottagningen*
-KVACKSALVARE, jag vill heeeem!

Så där kommer jag in, lite obekväm i situationen. Han säger åt mig att ta av mig alla kläder förutom trosorna och jag brister ut:
"ALLA?? BH:n också??"
"Nej" säger han. "Den kan jag ta av när du ligger ner"
Tjeeena! Tänker jag. Med det hemmabygget som jag har bak på ryggen så lär han aaalrig få upp BH:n. (För de som inte vet, så kliar det något otroligt mycket på min rygg)
Jag fick snällt klä av mig allt och det var KALLT! Medans jag låg där tänkte jag på att det var tur att jag gått ned lite i vikt och att jag hade filat fotsularna. Konstig man är!!

I alla fall så tar han fram det tunga artelleriet. Nålar i knävecken, massage, strömpuls på det onda området, någon form av sugklocka, fotmassage, ultraljud och till sist gammal hederlig knotknäckning.

När jag kom tillbaka till bilen, skrämde jag skiten ur Kristin. Jag fick huka mig för att komma riktigt nära henne, och jag lovar att det var värt alla ryggplågor jag upplevde på vägen dit.

Nu är det bara att vänta och se om det blir bra i ryggen. Hoppas, hoppas, hoppas,