Jag skulle cykla till Apoteket idag för att hämta hostmedecin.
Jag har en jättefin cykel. En svart damcykel med stor, mjuk sadel och självklart en korg fram på styret. Om jag vill kan jag till och med sätta dit en väska bak på sadeln med ett regnskydd i.
Det kanske låter tantigt i era öron?
Då har ni inte hört det värsta.
Idag, korsningen vid Hunnebokiosken, på väg mot apoteket. Där kommer jag cyklandes mitt i vägen, precis som man ska, OCH GISSA VAD- jag sträcker ut armen för att visa att jag ska till vänster. Jag dör av min egen pinsamhet.
Jag har blivit tant.
Fast sen, för att visa vilken rebell jag faktiskt är, så parkerade jag cykeln precis mitt framför apoteket och inte i cykelstället där jag borde. Ha!