Är det så här det känns att vara en trött och tankspridd mamma?
Är det  så här det känns att vara virrig?

Efter att ha varit en sväng i Kungshamn kom jag hem och skyndade ner till Konsum. Mycket var tvunget att bli gjort på kort tid. Inhandla mat, laga mat och natta My... allt på mindre än 1,5 timme.
My var en liten ängel inne på Konsum, ända tills vi står i Konsumkön.
Hon gapar och surar, hon river i tidningarna, fastnar med huvudet i grejer och springer iväg.
När jag äntligen var klar och betalat för varorna, var det ju självklart en lättnad att få gå därifrån.

Strax intill Konsum finns det en lekpark, där passade vi på att åka ruchkana och leka lite. Sen går vi hem.
Först då, när jag står hemma vid spisen och ska börja laga mat, inser jag att jag har glömt alla varorna nere på Konsum. Jag har inte ens haft sinnesnärvaro att plocka ned allt i kassen.
Jag går därifrån tomhänt, jag leker i lekparken, jag bär upp My till lägenheten- inte en enda gång tänker jag på varför jag faktiskt var tvungen att gå ifrån lägenheten för första början.

Just då blev det liiite för mycket. Jag var hungrig, rättelse, jag var JÄTTEhungrig. (Tack Anna).

Min älskade make gick ner och hämtade varorna.
Jag tyckte att det var för pinsamt!?!