Imorgon ska jag till IKEA.

Jag åkte till IKEA själv en gång. Just då kändes det som en lysande idé, inget söl- inget meck.
Jag skulle ha massor av saker och hade ingen ro med att andra folk skulle följa med och dra ned tempot.

På inköpslistan stod;
* Stor hylla
* Matta
* Två st nattduksbord
* En sängram
* En TV-bänk
* Två små bord

Allt gick h u u u r smidigt som helst. Pang-ping-pong, så var det bara att hämta alla varor på lagerhyllorna.
Det var först när jag kom dit som jag insåg att jag hade ett problem. Ett problem som vägde 85kg, var stort, otympligt, hade extrem foglossning och var i vecka 37.
Där stod denna gigant (läs; jag) alldeles ensam mellan dessa gigantiska hyllor. För första gången hade jag haft en dålig idé, en riktigt dålig idé.
Jag tar och andas några djupa andetag och gungar ifatt första bästa personal.
Denne pesonal kunde dock bara hjälpa mig med en av mina varor, för sen var han upptagen med annat. Hittade en till personal- även denna hjälpte mig med en vara. När jag skulle be om nästa såg jag bara ryggtavlan försvinna bakom hyllhörnet.
Efter det såg man en sur, gravid kvinna- vaggandes och väsandes mellan hyllraderna- JAG KAN SJÄLV!

Sen, när jag kom släpanes med två(!!!) sådana vagnar med paket och hade 10 meter kvar till kassan- Ja, då är det en kärring som har fräckheten att lubba förbi mig!!! "Se på fan", vet jag att jag tänkte.
Men.
Då händer det- mitt moment!
Kossan har så bråttom att hon tappar en ljuslykta som kraschar i backen. Hon stannar upp och ser pinsamt ned på oredan innan hon tittar runt efter personal.
Men lilla tanten ser inte mig komma vaggandes, mig- tjockisen som hon trängde sig före- nej nej. Inte förrens hon hör kraset av mina vagnshjul i hennes glaskross märker hon mig. Som i slow motion- K R A A A A S S S S- hon tittar upp och jag ger henne "nicken". Ni vet den där nicken där man får ögonkontakt med den andra parten och så kastar man huvudet lätt bakåt.

Talk to the ailbow, cause the hand will slap you, bitch!

Do not e v e r mess with a pregnent lady!