Jag kan börja med att säga;
Era as

Den kommentaren är riktad till alla mina läsare som visste vad step-core var för något- utan att skriva en varnande kommentar på bloggen.



Musiken sätter igång och passet börjar. Ledaren börjar intensivt med några steg upp på platan, fortsätter med lite finesser åt sidan och avslutar med ett skutt.
Jag hinner tänka att " Jisses, tror hon att vi hänger med på alla de där stegen redan nu?" Jag vänder mig om för att få lite medhållande leenden och kanske till och med ett skakande huvud.
Det är då jag inser faktum. Det är bara jag som står som en jubelidiot i hörnet och spretar med min bleka lekamen åt helt fel håll. Alla de andra är hu u ur synkade som helst.
30 minuter in i passet så har jag inte svettats en droppe. Nej, inte för att jag har så bra kondis- utan för att jag fortfarande stod där som en efterbliven och inte fattade stegen.

Jag har alltid sagt att man inte ska gömma fettet när man tränar, utan man ska se vad det är man strävar för, man ska se verkligheten.
Idag sa jag bara; "Fy fan."
På löpbandet är min kropp OK, jag går liksom bara. Men idag när jag skuttade runt, det tål att sägas igen ;

"Fy fan", "not okey".