Långsinthet
Ibland träffar man på bittra personer.
Dessa personer är 10 av 10 gånger sådana som är långsinta. Det finns inga bittra personer som inte är långsinta och det finns inga långsinta personer som inte är bittra, helt enkelt.
Hade jag varit långsint, så skulle inte jag vilja ha barn. Jag skulle inte klara av att ha det på mitt samvete, att föra vidare sådana hemska gener.
Långsinthet är som ett gift. Surhet som sitter i så länge att det tillslut blir vardag, ett normalt tillstånd. Man börjar tappa fler och fler vänner- men man är för självgod för att se att det är ens egen bitterhet som är boven, utan man skyller allt på vännerna som vänder en ryggen.
Personligen hade jag aldrig klarat av att umgås med någon som är långsint. Jag är mycket aktsam för att umgås med energitjuvar, som jag kallar dem. När jag någon gång har umgåtts med en energitjuv, så är jag helt slut resten av dagen. Tappar orken och tappar viljan... de lyckas nämligen sprida vidare sitt gift, sitt virus på alla runt omkring.
Tänk er.
1 Januari tar man på sig en ryggsäck och under året som följer samlar man på sig allt som man anser är fel. Det är allt från Bert som smet före i Konsumkön eller det elaka ryktet eller teleförsäljaren som lurade en. (Långsinta = bittra personer samlar ofta på sig även petitesser, såsom att någon har en annan åsikt eller gjorde en konstig min eller inte hejade). Kan ni tänka er hur tung den där ryggsäcken är den sista December!?!
Detta går de och bär på år ut och år in. Sura folk. Ibland undrar jag om de någonsin ler.
Jag är så glad för alla människor i min närhet, runt mig finns det bara folk som ger mig energi, som gör mig glad, som gör mig ambitiös och ökar mitt engagemang. Det ger mig orken att då och då möta bittra personer och hälsa, och sedan hoppas att man inte gjorde något för att öka på tyngderna i deras ryggsäck.
Jag använder aldrig ryggsäck, det kommer jag aldrig att göra.
Jag få ta skit som alla andra, men jag väljar att sålla. Det finns sånt som jag tar till mig och sedan konfronterar. Sen finns det bagateller som man måste borsta av sig- hur irriterande det än må vara. Man väljer sina strider. Slutligen finns det de sakerna som absolut inte är något att bry sig om, att kunna le åt det och sedan glömma. Jag menar- jag blir inte förnärmad om jag blir sparkad av en åsna.
Dessa personer är 10 av 10 gånger sådana som är långsinta. Det finns inga bittra personer som inte är långsinta och det finns inga långsinta personer som inte är bittra, helt enkelt.
Hade jag varit långsint, så skulle inte jag vilja ha barn. Jag skulle inte klara av att ha det på mitt samvete, att föra vidare sådana hemska gener.
Långsinthet är som ett gift. Surhet som sitter i så länge att det tillslut blir vardag, ett normalt tillstånd. Man börjar tappa fler och fler vänner- men man är för självgod för att se att det är ens egen bitterhet som är boven, utan man skyller allt på vännerna som vänder en ryggen.
Personligen hade jag aldrig klarat av att umgås med någon som är långsint. Jag är mycket aktsam för att umgås med energitjuvar, som jag kallar dem. När jag någon gång har umgåtts med en energitjuv, så är jag helt slut resten av dagen. Tappar orken och tappar viljan... de lyckas nämligen sprida vidare sitt gift, sitt virus på alla runt omkring.
Tänk er.
1 Januari tar man på sig en ryggsäck och under året som följer samlar man på sig allt som man anser är fel. Det är allt från Bert som smet före i Konsumkön eller det elaka ryktet eller teleförsäljaren som lurade en. (Långsinta = bittra personer samlar ofta på sig även petitesser, såsom att någon har en annan åsikt eller gjorde en konstig min eller inte hejade). Kan ni tänka er hur tung den där ryggsäcken är den sista December!?!
Detta går de och bär på år ut och år in. Sura folk. Ibland undrar jag om de någonsin ler.
Jag är så glad för alla människor i min närhet, runt mig finns det bara folk som ger mig energi, som gör mig glad, som gör mig ambitiös och ökar mitt engagemang. Det ger mig orken att då och då möta bittra personer och hälsa, och sedan hoppas att man inte gjorde något för att öka på tyngderna i deras ryggsäck.
Jag använder aldrig ryggsäck, det kommer jag aldrig att göra.
Jag få ta skit som alla andra, men jag väljar att sålla. Det finns sånt som jag tar till mig och sedan konfronterar. Sen finns det bagateller som man måste borsta av sig- hur irriterande det än må vara. Man väljer sina strider. Slutligen finns det de sakerna som absolut inte är något att bry sig om, att kunna le åt det och sedan glömma. Jag menar- jag blir inte förnärmad om jag blir sparkad av en åsna.
Kommentarer
Postat av: eva
så rätt,jag skulle inte kunna skriva de bättre....
Postat av: kristin
helt rätt ja! fattar inte hur folk kan gå runt och känna den tyngden, måste vara jobbigt.. Att rycka på axlarna är ett bra tips, borsta av det och gå vidare!
Trackback
