Sådär.
Nu är naglarna fixade. Irina undrade hur långa jag ville ha naglarna, men jag sa att hon skulle göra dem som vanligt, så kan jag ju fila ned dem senare.
Tjena right!
Jag körde hem och dessa naglar fick mig att sätta igång vindrutetorkarna, blinkers och radio-  ofrivilligt!!(För er som tror att jag överdriver- ni har rätt) Så nu sitter jag här precis hemkommen och filar, filar och filar. Jag känner mig lite handikappad med dessa naglar... det är precis så att jag kan skriva på datorn., men det artar sig nog snart:-) Pekfingret har jag filat klart. Det tog ca 10 min.


Vad My än får att sysselsätta sig själv med, när mamma tar en kopp kaffe, så har alla en gemensam nämnare- det grisar ner. Bordet, stolen, My, golvet. Ja, även på ställen man inte trodde att hon varit på blir nergrisade. Så är det ju med barn.
När jag är ute och fikar/äter så har jag för vana att alltid städa upp efter Mys kaos. Personalen är alltid tacksam för att man vill snygga upp efter sig... och inte sällan, så behöver man inte ens göra det.
Bara gesten om att be om sopkvast, tycker jag, är väldigt trevlig.
Här är jag, syrran, My, Eva och Adde när vi fikar vid Räkboden. Där köpte jag den bästa My-mutan ever. Men jag håller idén för mig själv, då jag vet att den inte kommer att godkännas av min man. För er som undrar- Nej, Alexander läser ej min blogg:-)


En del av räkboden och deras mysiga uteservering.