Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig.
I går kväll var My svårnattad. Det slutade med att vi satt uppe fram tills klockan var 23 och då bestämde jag mig. Gick in på nätet och läste allt jag kom över om olika nattningsalternativ och skred sedan till verket.
Jag lade ner My i spjälsängen och hon hann börja gallskrika innan hon nuddade madrassen. Sen så satte jag mig bredvid sängen och kliade henne på ryggen, hon tystnade nästan direkt. Innan hon somnade tog jag bort handen och lade mig i min egna säng med lampan tänd. Det funkade. Jag höll på i ca 30 min. Och så här ska jag då fortsätta varje kväll kortare och kortare tid tills dess att hon kan somna helt själv.

Glömde berätta igår när syrran hade passat Mysan...
Syrran hade stått och diskat (jag vet, jättesnällt!!!) och My hade sprungit runt i sin gå-stol och efter ett tag hade Kristin hört en sån där jag-har-tråkigt-suck från Mysan. Kristin vände sig om och där satt My på golvet och tittade på henne. Hon hade tagit sig ur gå-stolen alldeles själv. Coolt och lite läskigt.

Nu vi äta mellanmål!