Nu är vardagen här igen.

Gick upp i morse och gjorde de vanliga "hemmafru" sysslorna. Bädda, tvätta, vika in tvätt, sätta på kaffe, diska, frukost mm. Som tur var kom Anna och Kristin upp och räddade mig från tristessen.

Jag tror att jag behöver ändra riktning på mitt liv. Men det hade ju varit en fördel om man hade vetat åt vilket håll man skulle gå. Vad vill jag bli? Ska jag skriva klart den där boken? Ska jag börja fokusera på träningen?

Ibland känns det som att jag bara går och väntar. Man har ingen lust att städa, pyssla eller göra fint i lägenheten för man ska ju ändå flytta härifrån. Man känner ingen motivation till att börja plugga eller hitta sitt drömjobb... man kommer ju förhoppningsvis bli gravid igen och då måste man ju ändå lägga allt sådant åt sidan.
Jag vet att allt detta är en bit fram i tiden, men det stoppar mig ändå inte från att känna så här vissa dagar.

Jaja, får väl gå ut och ta en prommis. *håller tummarna på att det blåser upp till storm*