My vaknade tidigt i morse och när jag tittade mot spjälsängen såg jag att hon stod upp. Det är framsteg efter framsteg. Vi gick upp tidigt och pysslade hemma, jag städade och My testade allt nytt hon lärt sig de senaste dagarna. Nu är jag helt utmattad, det tar på krafterna att springa efter henne hela tiden. Hoppas att hon lugnar ned sig lite när dessa färdigheter blir "gamla nyheter".

Träffade även arkitekten idag och gick igenom de sista ändringarna på huset. Det kommer verkligen att bli vårat drömhus. Allt är väldigt väl planerat och nu har vi även bestämt kök. Nu ska vi sikta in oss på de tre badrummen.

Mitt "nya liv" är fortfarande igång, även fast semestern och påsken har varit fylld med mat, dryck och godis. Imorgon är det nya fräscha tag. Sallad, sallad, sallad!!!

Imorgon ska vi träffas hemma hos mam o pap och ta en frukost, alla syskonen samlade. Det är inte så ofta det händer, så när det väl gör det är det högt prioriterat.

Var hemma hos mam o pap nu en sväng på kvällen. My är ju min söta, goa lilla bebis, men jämfört med Joel så känns hon nu som ett knubbigt, stormande, skrikande Mac3-plan. Erika och Joel ammar i fåtöljen och den bilden ser så fridfull ut. Zoomar man sen ut, så ser man en snorig bebis i warp-speed dragandes i skor, sladdar, dukar och hundsvansar. Pustandes och stånkandes ålandes runt på golvet, ständigt efter jakt på saker att bita på. Då och då ett vrål av förtjusning och däremellan någon form av host-läte. Även fast man känner sig helt utmattad i kroppen, så kan man inget annat än att le.
Och jag säger bara en sak, Erika- Ett halvår! Vänta ett halvår:-)

Tack o hej leverpastej!

Virvel-vinden