Det är tamme tusan bara hon som i flygande fart lyckas få män att springandes bära hennes väskor. Otroligt! Kastade oss på tåget och ropade hejdå, sen bar det iväg. Puh! Nu sitter My och myser i mosters knä. Hoppas att hon somnar en sväng i alla fall. Nu är jag inte utvilad, men i alla fall glad i kropp och skäl efter den här underbara trippen:-).