Det var många år sedan jag var riktigt smal.
För många år sedan då när jag började sluta med att vara riktigt smal, så fick jag ju tänka på kosten och motionen.
Det har inte hjälpt mig.
Jag är fortfarande inte i närheten av riktigt smal.

Sen min viktuppgång har jag alltid tänkt mycket på maten. Jag har inte sällan ätit sånt som jag inte borde, men tanken har alltid funnits där... det dåliga samvetet, kompensationen.
För 4 veckor sedan släppte jag allt det där.
Jag orkar liksom inte lägga ned all den energin på att tänka att "det där får jag inte äta" och minuten efter "det där borde jag inte ha ätit" och "imorgon blir det andra bullar" och nästa dag "En kanelbulle, tack!", säger jag och ler mot bagerisnubben.
Jag orkar inte.

För 4 veckor sedan lovade jag mig själv att ge mig semester från mig själv.

Jag har ätit det jag har varit sugen på och vet ni vad?!
Jag har gått ned 2 kilo(!!!).