Idag var Mys första dag som dagisbarn.

Hon tycker att det är så himla kul att vara där, man ser hur glad hon blir när hon förstår vart hon ska.
När vi kommer in på dagiset har hon så bråttom, så bråttom. Samma visa varje gång, jag hinner knappt få av henne ytterkläderna förrens hon skyndar in. Jag vet att hon har för bråttom för att ge mig en kram, men i ett försök att i alla fall få sig en vink Hejdå, tar jag tag i hennes hand.
Dock var det till ingen nytta, hon vände inte ens på huvudet för att titta på mig. Hon lyfte på armen för att tråckla sig ur mitt grepp och sen bar det iväg.

Kvar står jag.
Vinkandes.