Igår bjöd jag hem Kristin och Marie på kaffe. Jag hade tråkigt då min dator inte fungerade.
Både Kristin och Marie har med sig sina bärbara och slår upp hela kalaset på matsalsbordet.

Nota Bene- min dator fungerade inte, men internetet fungerade strålande.

Där satt de hemma hos mig, drack kaffe och parasiterade på mitt internet.
Man kan säga att jag var bitter.
Det enda jag såg från min plats var baksidan av två dataskärmar och dears leenden, när de sakta men säkert stillade sitt nät-beroende. När jag till slut sa ifrån; "Nä, nu får det vara nog. Nu ska vi fika.", tittade de upp på mig med rynkade pannor och krökta ögonbryn, sen tittade de på varandra och log och så var de igång med smattrandet på tangenterna igen.
Det, mina vänner, är auktoritet.

Sen var jag var på en timmes promenad med My.
Och jösses, vad tråkigt det var!

Ju tråkigare jag kände att det blev, desto mer höjde jag volymen i hörlurarna. Jag var halvdöv när jag äntligen kom hem till Kristin.
Väl där blev jag bjuden på microkaffe och otrevligt sällskap. Där satt jag på kortsidan av bordet och Marie och Kristin sitter på varsin långsida och internetar.
Önskar att jag hade tagit en bild, så ni hade fått se min misär.